Förvaltningsplanen för vår vargstam stakar ut riktlinjerna för hur vargar som dyker upp vid hus ska hanteras. Med tomt avser jag här den skötta arealen kring ett bostadshus eller en eller flera produktionsbyggnader. Eftersom vargen klassas som en skyddad art ska vi i första hand söka efter en tillfredsställande lösning på problematiska situationer som inte kräver avlivning.

I förvaltningsplanen står det om avskräckning bland annat att vid bebyggelse kan besökande vargar avskräckas med hundar och att skrämmande ljud och ljus i kombination med smärta kan förändra vargens beteende och göra den skygg för människor.

Vargobservationer som görs vid bebyggelse ska alltid anmälas till rovdjurskontaktpersonen på orten. Detta för att informationen ska gå vidare till myndigheterna. Om vargen utgör ett omedelbar hot eller fara ska du kontakta nödcentralen.

Egen avskräckning eller med myndighetstillstånd?

Enligt tolkningsanvisningen för naturdirektivet betraktas en enskild avskräckning eller störning som inte skadar vargen som tillåten.

Enligt lagen får vem som helst avskräcka en varg från tomten så länge personen inte skadar djuret. Avskräckningen kan göras effektivare med exempelvis starka ljud. Men om personen förföljer vargen utanför tomten eller djurhagen så blir det en handling i strid med jaktlagens 37 §.

I glesbygd krävs det ett tillstånd för störning och avskräckning som sker utanför tomten, som beviljas av Finlands viltcentral. Tillståndet kan beviljas om motiveringarna räcker till.

Som villkor för ett beviljande gäller upprepade vargbesök på tomten, som rovdjurskontaktpersonen har bokfört i Tassen-systemet. Från Tassen går informationen vidare till Viltskaderegistret där den kan användas som underlag för ett avskräckningstillstånd.

Det finns mycket som lockar vargar till hus

Vargbesöken vid hus kan se ut på många olika sätt. Ett besök innebär inte alltid ett hot mot eller en fara för egendom eller människor. Om inte reviret ligger i ödemark så rör sig vargarna inom sitt revir nästan undantagslöst också nära bebyggelse.

I grunden är vargen ett skyggt djur som helst undviker möten med människor. En varg som beter sig avvikande är oftast sjuk, alltför van vid människor, en korsning mellan hund och varg, eller har valpar i närheten. En ung och oerfaren varg kan uppträda väldigt djärvt.

I somliga trakter där det råder brist på bytesdjur har vargarna blivit tvunga att söka sig närmare bebyggelsen.

Ett annat skäl till att vargarna söker sig till hus är mänsklig aktivitet. Där kan finnas lockande hushålls- eller slaktavfall som väntar på transport därifrån. Även åtlar för små rovdjur kan orsaka vargbekymmer om de ligger för nära huset.

Husdjuren kan också innebära bekymmer inom ett vargrevir. Hundar som hålls utomhus drar till sig vargar, i synnerhet på kvällen, natten och under de tidiga morgontimmarna, oavsett om hundarna skulle befinna sig bakom stängsel i en hundgård.

Får, hästar och flera andra djur lockar vargar till hagar, beten, stall och ladugårdar. Vargen har ett skarpt väderkorn och kan under gynnsamma förhållanden lokalisera en flock får på flera kilometers håll.

Vargens beteende varierar med individen

Det finns individuella skillnader i vargarnas beteende som också syns inom en flock. Det är därför svårt att förutsäga hur enskilda vargindivider reagerar på människor, hundar, andra husdjur och bebyggelse.

Vargens beteende styrs av instinkten att överleva, vilket i hög grad handlar om att skaffa föda. Vargen är ett intelligent djur som tar födan där den är enklast att få tag på.

Om en varg har lärt sig att finna föda vid ett hus så återvänder den gärna till huset. Det här blir särskilt framträdande om det inte finns tillräckligt med föda i naturen eller om avskräckningen inte har haft effekt.

Under årens lopp har det uppdagats fall där man har påträffat inkapslade hagel i avlivade vargar. En skadad varg förmår inte jaga med samma kapacitet som en frisk individ, vilket kan locka den till hus för att leta efter lättillgängligare föda.

Ibland kan vargen som besöker ett hus vara en ungdom som nyligen har lämnat flocken. Den undersöker sin omgivning och letar efter en partner att para sig med och ett eget revir. I synnerhet om besöket sker mitt på dagen så är vargen sannolikt en ung och oerfaren individ.

Avskräckningstillståndet i ett nötskal

Finlands viltcentral och polisen har anvisningar som bygger på lagstiftningen för hur de ska hantera hotfulla och farliga situationer orsakade av vargar. Utgående från dispensansökningen fattar viltcentralen sitt beslut om störning och avskräckning av vargar från en tomt som ligger utanför tätort. Avskräckningen sorterar under jaktlagen och kräver jakträtt i området. Avskräckningarna inom tätorter är en uppgift för polisen.

I avskräckningsbeslutet fastställs området och tidpunkten då avskräckningen av en varg kan inledas, och de godkända metoderna. Vid avskräckningar som sker på polisens order ska den som verkställer avskräckningen först inhämta ett godkännande av planen av polismannen som fattade avskräckningsbeslutet.

Ett avskräckningsbeslut som har fattats av polisen gäller i högst 21 dagar i taget medan ett beslut som är fattat av viltcentralen gäller i 31 dagar. I en avskräckningsansökning riktad till viltcentralen ska antalet vargar som ska störas anges om det är fråga om en viss eller vissa bestämda individer.

I viltcentralens anvisningar nämns också att om en ansökning gäller dispens för förbjudna fångstredskap eller metoder ska den som ansöker uppge skälet till att det är nödvändigt med sådana. Ansökningen om dispens för förbjudna redskap eller metoder kan handläggas tillsammans med tillståndet för att störa djuret.

Dessutom kräver Finlands viltcentral att ansökaren ska till dispensansökningen bifoga en utredning av jakträtten i området för vilket dispensen ansöks.

Avgörande för att en avskräckning ska lyckas är att man fort får bort vargen eller vargarna från tomten. Det effektivaste är att verkställa avskräckningen omedelbart vid det första vargbesöket. På det viset lyckas man bäst med att få vargen att förknippa besöket med den otrevliga upplevelsen. Men i praktiken är det här ofta nästan omöjligt att göra.

Samtliga avskräckningsförsök, de använda metoderna, tidpunkterna, antalet deltagande personer och åtgärdernas effekt ska rapporteras till viltcentralen. Platsen för avskräckningen ska dessutom märkas ut på kartan.

Om avskräckningarna blir verkningslösa

I praktiken är det krävande att avskräcka en varg eftersom det är ont om effektiva metoder. Svårigheterna förvärras om det handlar om en hel flock. Polisstyrelsen har formulerat kriterierna för en lyckad avskräckning för att åtgärden ska få maximal effekt så att vargarna håller sig långt bort från platsen.

Om en avskräckning verkställs effektivt, men ändå inte skrämmer bort vargarna kan man ansöka om dispens för att fälla en varg i taget. Om problemet fortsätter går det att ansöka om en ny dispens.

---

Använda källor: Förvaltningsplanen för vargstammen, Jord- och skogsbruksministeriets publikationer 2019:24. Dessutom intervjuer med följande personer: Kai-Eerik Nyholm, Finlands viltcentral, Norra Karelen, och Mika Piiroinen, Tuupovaara-Värtsilä jvf.