Vargen bytte bilaga – modell för vitkindade gåsen och storskarven

För ett år sedan skrev jag om den historiska ändringen av vargens skyddsstatus i Bernkonventionen. Därefter överraskade EU-kommissionen oss genom att hastigt föra beslutet vidare till EU:s naturdirektiv. Beslutet föregicks visserligen av en grundlig beredning av kommissionen före ändringen i Bernkonventionen, med ett kraftigt stöd också av vår regering. 

I regeringsprogrammet finns målsättningen att avlägsna onödiga begränsningar för livskraftiga arter. Den vitkindade gåsen finns i Bernkonventionens striktare skyddsbilaga II. Alltså i bilagan där vargen fanns tidigare. 

Norge föreslog redan åren 2018 och 2019 att den vitkindade gåsen skulle överföras till bilaga III för mindre strikt skyddade arter. EU-kommissionen skulle 2019 ha stött en överföring av den vitkindade gåsen, men medlemsländerna kunde inte enas. EU avstod från röstning och förslaget gick inte vidare. 

Vargens bilageflytt blev ett exempel på hur direktiv ska uppdateras. Det här är viktigt av den anledningen att den vitkindade gåsen och storskarven borde överföras till bilaga II i fågeldirektivet, eller för Finlands del åtminstone till II B, så att vi kan börja jaga dem och förhindra de ökande skadorna genom att reglera stammarna. 

En överföring till bilaga II skulle öppna möjligheten att fastställa ett mål för stammarna, så att vi med jakt kunde hålla dem under värdet. Så här gör vi redan med spetsbergsgässen trots att de är mycket färre än de vitkindade gässen.  

Om en art inte finns i fågeldirektivets bilaga II för jaktbara arter så går det inte heller att reglera stammen inom EU. Kommissionen har hållit orubbligt fast vid sin linje och därför krävs det en bilageändring för att vi ska kunna reglera den största gåsstammen i Västeuropa.