Ta med digen kamrat på jakten!

En tidig morgon packade jag och min vän Aino bilen; matsäcken, jaktutrustningen och jämthunden Siru, och åkte iväg till jaktmarkerna.  

När vi hade kommit fram gjorde vi upp en plan för dagens jakt och vandrade iväg ut i terrängen. Efter en stund försvann Siru, så vi återvände i lugn takt till bilen. Medan vi gick berättade jag för Aino om jakten på samma sätt som min pappa hade berättat för mig när han lärde mig jaga. 

Vid bilen kom jag att nämna ett fenomen i vår inhemska jaktkultur som kallas förgubbning. Det handlar om att jägarkåren blir allt äldre och att det råder brist på unga jägare. Själv har jag strövat ända sedan barnsben på jakt med min pappa, så jag ville höra Ainos tankar om ämnet eftersom det här var hennes första gång på jakt. 

– Som barn tänkte jag att jakt bara är någonting för vuxna, men så är det ju inte, funderade Aino. Det är sällan som man hör erfarna jägare berätta om jakt. Det borde talas mera om jakt för ungdomar, för att göra fler unga intresserade. Själv stöter jag aldrig i de sociala medierna på videor riktade till ungdomar, där man skulle berätta om jakten.  

När jag frågade hur en jaktintresserad ungdom ska göra för att börja jaga, fick jag ett rakt svar. 

– Jägare ska ta ungdomar med sig på jakt, för man lär sig bäst genom att göra.   

Jag avbröt våra funderingar för att kika på pejlen. Sirus joggande hade ökat till femton kilometer i timmen. Hon hade hittat en älg!

Vi följde med Sirus framfart i telefonen. Hon löpte fort och rakt norrut, mot gränsen för vårt jaktområde. Avståndet till Siru ökade, så vi började gå ditåt som älgen verkade vara på väg. 

Ett gemensamt mål

Även om det i teorin är enkelt att skaffa sig jaktkort så är det inte alla gånger lätt att komma igång med jagandet. Om det inte i bekantskapskretsen finns någon jägare så blir det ofta väldigt knepigt att komma i gång. Ungdomar brukar ju inte ha mycket pengar eller egna jaktmarker, men ofta är någondera ett villkor för medlemskap i en jaktförening. Å andra sidan vill många jaktföreningar ha nya medlemmar – samtidigt som många drömmer om att börja jaga och lära sig jägarkunskap. 

Det vore därför viktigt att hitta vägar för ungdomarna till jakten, om så bara för att nosa på och lära sig. Lyckligtvis har jägarkåren vaknat och i många föreningar satsar man mera än förut på ungdomsarbetet. 

Vi körde längs skogsvägen utmed gränsen för vårt jaktområde när jag upptäckte älgspår på vägen. Siru kom rusande och lät sig efter lite övertalning kallas in och hoppade snällt in i bilen. 

Sedan åkte vi till ett annat ställe för att pröva jaktlyckan, men där var terrängen alldeles tom. Det var således dags att byta taktik och åka till kåtan – för att grilla korv, naturligtvis!

Även om nyckeln som löser problemet med förgubbningen skulle finnas någon annanstans så kan också enskilda jägare göra en insats. Var och en kan ta med sig en intresserad kamrat, sin sambo eller ett gudbarn och låta honom eller henne följa med och nosa på. På köpet får jägaren ett trevligt sällskap och en fräsch infallsvinkel på sin egen jaktdag. Jakten är en tradition som utgör en värdefull del av vår inhemska kultur. Att föra den vidare är ett privilegium – och nödvändigt för jaktens framtid!

Men hur gick det sedan? Blev Aino biten av jaktflugan?

– Javisst! Jag hänger mer än gärna med en gång till! utbrister Aino glatt. Just nu är planen att nästa år skaffa jaktkort och sedan sätta igång på allvar.