Spridarpatroner och räfflade choketuber
Sprid hagelsvärmen
På sådan jakt där viltet är snabbt och skjutavståndet väldigt kort tenderar vanliga hagelpatroner och choketuber att ge en allt för samlad hagelsvärm. Det här leder till bommar eller – vid en bra träff – att bytet trasas sönder och blir odugligt att äta. Problemet kan avhjälpas med spridarpatroner.
Det finns spridarpatroner från full choke ända till ren cylinder. På hagelgevär med utbytbara choketuber går det att använda spridarpatroner i stället för att byta choketub.
Spridarpatronerna är i regel märkta med ord som disperser, dispersante, scatter, streu eller thicket load, beroende på tillverkaren och tillverkningslandet. Du finner patronerna i välförsedda vapenaffärer, men hos oss är urvalet minimalt och det förekommer knappt alls hagelstorlekar under nummer 6. Eftersom skjutavstånden är korta (under 25 meter) ska hagelstorleken ligga klart under genomsnittet för att det inte ska uppstå luckor i hagelsvärmen. För vilt i storlek med hare och tjäder räcker nummer 6 (2,75 mm) mer än väl till och för vilt i storlek med orre och mindre passar storlekarna 7½ – 9 (2,4 – 2 mm) bäst.
Olika spridarpatroner
Det går att sprida träffbilden på olika sätt. Fabrikspatroner är i regel försedda med ett plastkors bland haglen, antingen löst eller integrerat med förladdningen. Patronens utgångshastighet är ofta förhöjd, vilket ökar spridningen och dessutom ger skytten någon millisekunds fördel vid tajta lägen.
Patroner av det här slaget har masstillverkats ända sedan början av 1900-talet. I USA förekom i Westerns kataloger en speciell ”Thicket load” medan Remington hade en ”Scatter load” och på den europeiska sidan kan nämnas FN:s ”Dispersante”. Hos de här patronerna var den vanligaste metoden att sprida hagelsvärmen att med pappbitar dela in hagelladdningen i avdelningar. Metoden är fortsättningsvis användbar även om den inte används längre i dagens fabrikspatroner eftersom den är för krånglig för massproduktion. En liknande konstruktion förekommer fortfarande hos bland annat Tunets Disco-patroner, men pappbitarna har ersatts med plastskivor som sprider effektivare.
I Central- och Sydeuropa finns en brett urval spridarpatroner med olika egenskaper, med franska Tunets sortiment som ett gott exempel. Om vi utgår från laddningarna med den största spridningen så talar vi om Disco, följd av Cubic (med kantiga hagel) och därefter Arx, Croisillon, Dispersante och Super dispersante som alla har sin speciella lösning för förladdningen. Därefter följer laddningarna Becasse och Open. De två sistnämnda är i praktiken vanliga laddningar med en filtförladdning utan hagelkopp eller en så kallad Freeshot förladdning av plast.
Av de här laddningarna tillverkas det dessutom mellanformer: med exempelvis Super Croisillon går det att skjuta någon meter längre än med en ”vanlig” Croisillon.
På kontinenten tillverkas det alltså spridarpatroner i stor skala trots att vi här hos oss knappt alls har någon erfarenhet av sådana. Morkulla och kanin är mycket riktigt det mest typiska ”dispersante-viltet” medan vi kunde utöka den här kategorin med hare och skogshöns.
Några provskjutningsexempel
Spridarpatronerna beter sig på lite olika sätt beroende på hagelgeväret. En kraftig choke och brant övergångskona ökar vanligtvis spridningen. Om övergångskonan däremot är flack och choken mild så blir spridningen proportionellt mindre. I det senare fallet ger patroner som saknar hagelkopp en träffbild med större spridning än patroner med hagelkopp. Liksom med alla andra patroner finns det inget annat sätt att hitta den lämpligaste kombinationen för sitt eget skytte än att prova sig fram.
En hagelsvärm sprider sig väldigt hastigt; mellan 20 och 25 meter glesnar träffbilden med i genomsnitt hela tio procent, det vill säga med cirka 30 hagel. Tabellen här invid visar några typiska resultat och för jämförelsens skull också ett par konventionella patroner (Tricolor och Champion).
Notera att vid provskjutning med en helt räfflad slugpipa var 20 meter redan på tok för mycket; det maximala skjutavståndet landade på 10 meter!
Med Geminis räfflade choke och den första konventionella patronen blev träffbilden den samma som med en spridarpatron och full choke. Den andra patronen spred haglen klart mera (52 vs. 79 %).
En räfflad choke för slug fungerade med bägge patronerna procentuellt sett likadant; träffbilden blev tätare, men täthetstalet visade att den ena träffbilden var klart mera koncentrerad till mitten än den andra (1,3 vs. 2,7).
Tunetpatronerna med ett integrerat kors i hagelkoppen fungerade för det mesta fint med full och halv choke, men med ren cylinder motsvarade spridningen full choke beträffande hagelmängden. Täthetstalet visade dock att en rymligare choke gav en träffbild som var klart mera koncentrerad till mitten, det vill säga att det med full choke fanns fler hagel i kanten på träffbilden.
Hjälper spridarpatronerna?
Spridarpatronerna är väl värda att prova när det handlar om korta skjutavstånd. Liksom vid allt annat hagelskytte så hittar man den lämpligaste genom att prova sig fram. För ett tillfälligt behov kan man skaffa sig en räfflad choke som kan användas med konventionella patroner för samma ändamål.
Räfflad choke och pipa
Det går att åstadkomma en större spridning än den normala genom speciella choketuber och med pipor som är helt eller delvis räfflade.
Om ditt jagande främst handlar om korta avstånd och snabba lägen så är det kanske dags att skaffa ett särskilt hagelgevär för ändamålet. Även hos oss förekommer det hagelbockar där den ena pipan är räfflad hela vägen. Dessa har dock felaktigt marknadsförts som bössor för slug trots att det rätta syftet är jakt på morkulla. Ett hagelgevär av den här typen kan vara en Woodcock, Becasse eller Beccaccia.
I motsats till en räfflad choketub är räfflingen i en hagelpipa flackare än räfflingen i en slugpipa.
Forna tiders sluggevär för storvilt hade vid mynningen en så kallad paradoxräffling, men numera används en sådan räffling för att sprida hagelsvärmen. I modellnamnet på geväret eller choken nämns då vanligen ordet Paradox.
