En dag med mårdexperten Takkunen

I början av 00-talet jagade undertecknad små rovdjur med hund i Lokalahti och i den vevan lärde jag känna Voitto Takkunen. Han har på egen hand fördjupat sig i mårdens liv och leverne, och kan kallas självlärd expert på jaktformen. Takkunen besitter dessutom ett fördjupat kunnande om lockjakt på älg, säljakt och jakt på små rovdjur med åtel.

I början av januari följde jag med Takkunen på en dag med mårdjakt och slagfällor.

Den här jaktformen är en livsstil för honom, som han själv uttryckte saken.

Gäller att placera fällan rätt

Som Takkunen minns det trodde inte de andra jägarna på hemorten på någon framgång för mårdjakten. De äldre karlarna var överens om att det inte fanns några mårdar att fånga i trakten.

– Jag gillrade de första järnen 1989 och det dröjde inte länge förrän jag började hitta mårdar i fällorna, berättar Takkunen.

I Egentliga Finland är det inte många som jagar mård och det finns inte heller någon kultur kring jakten på samma vis som i norr. Vilket på hemorten visade sig i jägarkollegernas kommentarer. Men Takkunen satsade på jaktformen och verkligheten visade sig vara en annan. Det fanns gott om mård så han placerade ut fler fällor.

Fällans placering är avgörande för jakten. Terrängen mellan sjöar och remsor mellan åkrar är bra ställen. Skogspartier som förenar skogar bildar naturliga rutter för mårdarna, men också trädbeståndet spelar in. Avverkningar har ofta möblerat om i Takkunens jaktmarker. På den bästa platsen har han under årens lopp knipit 56 mårdar. Inte ens gallringarna och röjningarna som har gjorts runt omkring har fått den att tappa effekten.

– Platsen verkar vara en landsvägskorsning för mårdarna, funderar Takkunen.

Omsorgsfullt planerade ”mårdholkar”

Den bästa fångstplatsen sviker inte honom idag heller. I den hittar vi en mårdhane på 1,39 kilo. Takkunen jagar med ett Conibear slagjärn monterat i en rejäl skyddande holk. I detta nu har han ett fyrtiotal sådana utplacerade i terrängen. Takkunen köper enbart rostfria slagjärn, men har förstås äldre modeller kvar i lager. Enligt honom är det viktigt att underhålla fällorna så de inte tappar slagkraften. Inuti holken ska järnet vara placerat så, att mården styrs till mitten av fällan. Sprötena pekar alltid nedåt för att fällan ska slå igen med optimalt dödande kraft.

Takkunens mårdholk är kraftigt byggd och skyddar fällan så att inga objudna gäster når betet. På holkens botten lägger han en blandning av hjortfett och andfjädrar på en bädd av mossa. Varje år låter sig ett fyrtiotal mårdar lockas och det har redan pågått i hela tio år. Som en bifångst kniper han dessutom en till fyra minkar per år.

Minken uppehåller sig ju gärna på liknande platser som mården, vid ett vattendrag.

Mårdarna har blivit fler med åren

Numera fångar Takkunen fler mårdar än när han började, men det beror främst på att han har skaffat fler fällor. Under de första åren jagade han med tre till nio fällor. Under jaktåret 2013-2014 ökade han på med 23 fällor och då blev det ju klart fler mårdar.

Enligt Takkunens bedömning har mårdstammen vuxit och mårdarna trillar in i jämn och stadig takt. Detta trots att flera enhetliga skogsområdena med åren har förvandlats till planteringar.

– Mården verkar vara rätt bra på att hantera förändringarna som skogsbruket åstadkommer, funderar han.

Funderingen får stöd av observationen att också planteringarna kan vara utmärkta platser för fällor. Är det kanske sorkarna som drar mårdarna till sig?

Ungefär 66 procent av fångsten består av hanar, vilket betyder en klar övervikt. Sannolikt beror det på att hanarna är aktivare än honorna. Mårdjakten har två årliga toppar; den ena infaller i november och den andra i mars. Den första består av unga individer och den andra av hanar som letar efter honor.

Den som jagar lär sig en hel del om djuret som han (eller hon) jagar. Mårdspårandet har lärt honom att hanarna är mer benägna än honorna att röra sig på marken. Honorna väger mindre, vilket gör det lättare för dem att röra sig från träd till träd. En bidragande orsak kan vara att ekonomiskogar är glesare, vilket gör det svårare för de tyngre hanarna att röra sig trädvägen.

Respekten för viltet ett fundament

Vi kommer till den sista fällan på rundan. Aningen överraskande avkastar den dagens andra fångst, en mårdhane på 1,23 kilo. Att i januari knipa två mårdar på samma dag är enligt Takkunen sällsynt. Mitt i vintern rör sig mårdarna sparsamt och går mera sällan i fällan.

Bägge mårdarna är hanar med vacker päls som inte går till spillo eftersom Takkunen tar vara på var enda en. Men han förargar sig över ändringen som infördes 2018, då det blev tillåtet att jaga mård redan den första augusti. Den tiden på året är nämligen pälsen ännu värdelös.

Takkunen berättar att han har planer på att låta göra en päls åt sig av mårdarna som han har fällt. Men handarbetet som krävs för att sy en kvalitetspäls är ett dyrt specialkunnande som få behärskar. En sådan päls skulle i runda slängar gå löst på 5000 euro. Alltså går pälsarna till försäljning och kommer till nytta som etisk naturpäls. Mårdskinnet är det värdefullaste av naturpälsarna, men priset ligger ändå så lågt som på 20 till 40 euro. Utgifterna för mårdjakten överskrider alltså intäkterna.

Livsstilsjakten utvecklar

Min dag med mårdveteranen Takkunen ledde till djupsinniga funderingar. I bästa fall fördjupar jakten jägarens förhållande till naturen. Han eller hon fördjupar sig i den utvalda artens beteende och följer uppmärksamt med hur djuret lever. Åren ger erfarenhet och jägaren lär sig att anpassa jakten efter artens årscykel och beteende. Den som knogar på i några årtionden utvecklar en grundmurad kännedom om viltet han jagar och en förståelse för hur naturen och årstiderna påverkar hans eget jagande. Av sådana veteraner kan vi lära oss mycket!