Viltåkrarna berikar naturen
De populära viltåkrarna bjuder på surret av insekter, pipet av rapphöns och riklig viltförekomst. Med hjälp av viltåkrar är det möjligt att kombinera ett rikligt klövdjursbestånd med jordbruk.
Viltåkrar i jordbrukslandskap erbjuder föda och skydd för en mångfald av arter, och har under årtionden ingått i jägarnas naturvårdsarbete.
Viltåkrar har anlagts bland annat på igenvuxna åkrar som tagits ur bruk och under elledningar, på cirka 5 000 hektar. Årligen anläggs också 20 000 hektar viltåker på produktionsåkrar inom ramen för jordbruksstöd. Ängs- och landskapsåkrar har med sina totalt 3 000 hektar inte blivit lika populära.
– Möjligheterna att främja jordbruksnaturens mångfald är utmärkta. Det är fint att många jordbrukare har utnyttjat de här möjligheterna, säger specialplanerare Mikko Alhainen vid Finlands viltcentral.
Enligt Alhainen utarmades mångfalden i vår jordbruksnatur och många arter missgynnades när produktionen effektiviserades. Rapphönan är ett levande exempel på detta. I Finland fanns ett tydligt behov att öka den biologiska mångfalden i jordbruksområden. Detta möjliggjordes med systemet för miljöersättning för jordbruket.
Jordbrukare som jagar är viktiga
Enligt Alhainen är jordbrukarnas lösningar avgörande för viltstammarnas och naturens välbefinnande i jordbrukslandskapet.
– I Finland utövar många jordbrukare jakt, och värdesätter värnandet om viltet. Nästan hälften av de privatägda markerna ägs av jägare och deras familjer, och just jaktbakgrunden motiverar till naturvård, säger Alhainen angående orsakerna till viltvårdens popularitet.
Enligt Alhainen handlar främjandet av viltstammar som trivs i odlingsgläntor ofta om att lämna några procent av de sämre åkrarna utanför växtproduktionen och använda dem som viltåker, skyddszon eller våtmark.
– Också icke odlingsdugliga områden i närheten av jordbruksområdet är av betydelse. Ett stenröse, en skogsdunge eller ett uttorkat träsk kan erbjuda en livsmiljö. Ett mångsidigt utbud av odlingsväxter, fungerande växtföljd samt djurhållning och växtproduktion i samma by skapar mångfald i landskapet, förklarar Alhainen.
Enligt Alhainen är viltåkrarna ett viktigt element i vården av jordbrukslandskapet och en del av helheten. Viltåkrarna stöder den biologiska mångfalden på ett utmärkt sätt, anläggandet är frivilligt och enkelt att utföra, och de varken hindrar produktionen av livsmedelsgrödor eller orsakar tilläggskostnader för jordbrukaren.
Det är till fördel för viltet, småfåglarna och en stor mängd insektsarter, såsom fjärilar och bin.
En del av odlingsplanen
Många jordbrukare har viltåkrar som en del av odlingsplanen. På så vis får man inkomst av de skiften där skörden är osäker vid dåliga förhållanden. Alternativt kan man anlägga en viltåker på en ojämn kant av ett stort skifte, varvid tröskningen av skördeväxten förenklas.
Viltåkrar anläggs även med växter för höstsådd, varvid de är till nytta för viltet hela vintern och erbjuder skydd redan under vårbruket.
– Med många olika arter av viltväxter ökas mångfalden. Vilt- eller landskapsåkrar där blommor ingår är trevliga färgklickar i landskapet, och erbjuder nektar åt insekterna, säger Alhainen.
För fälthönsfåglar och odlingsområdenas småvilt är mängden viltåkrar och deras placering viktigare än att arealerna är stora och enhetliga. Småviltet har nytta av långsmala viltväxtåkerskiften som erbjuder rikligt med kantzoner samt av skyddsväxtlighet i mitten av odlingsfältet. Kantzonernas och dikeskanternas kvalitet och kvantitet är i nyckelposition för åkerviltvården.
Klövvilt passar i jordbrukslandskapet
För klövdjur är det bäst med åkrar mitt i skogen eller vid kanten av en öppning, på långt avstånd från livligt trafikerade vägar och skiften med känsliga odlade grödor. Målet är en växtlighet som ger tillräckligt med föda långt in på vintern.
De växande stammarna av små klövdjur, dvs. vitsvanshjort och rådjur, i Sydvästra Finland har gjort att man på vissa jaktområden utfodrar de rikliga stammarna med hjälp av ett nätverk av viltåkrar. Väl placerad och högklassigt odlad viltåkersväxtlighet fungerar som en magnet, och lockar djuren från problemplatser, såsom åkrar avsedda för matproduktion.
Erfarenheter från försöksprojekt visar att viltåkrar placerade på en lugn plats lockar till sig hjortdjur och skördarna blir uppätna. Klövvilt trivs bra i närheten av viltåkrar, och i bästa fall förhindrar avsides placerade åkrar också trafikolyckor. Det är viktigt att viltåkrarna är jämnt utplacerade i landskapet, men på tillräckligt avstånd från livligt trafikerade vägar.
Avsikten med viltåkrar är inte att öka stammen, utan att hålla skadorna i schack. Viltåkerodling handlar om förbättring av livsmiljöerna, utökande av växtligheten vintertid, kolbindning och vattenvård. Naturen tackar.
Viltåkrar var också temat i senaste avsnittet av den finskspråkiga podcasten Sorkkia ja sarvia. Sätt i hörlurarna och lyssna på vad experterna har att säga om anläggning av viltåkrar.
Podcasten med fokus på hjortdjur och jakten på dem finns också på Spotify. Tidigare avsnitt handlar till exempel om flyginventering av älg, läget för rådjursstammen och att få med unga i jaktföreningsverksamheten.
