Tipset: Skaffa ett gevär för små rovdjur?

Vaktjakten på små rovdjur och en stor del av lockjakten sker ofta i mörker. Därför ska geväret ha ett tillräckligt ljusstarkt kikarsikte så det går att fälla rovdjur mot en lämplig bakgrund också i mörker.

För vaktandet kan du utgå från ett kikarsikte med en 56 mm frontlins och en belyst punkt i hårkorset. För små rovdjur ska förstoringen vara minst 10 x, men 12 x är bättre. Vid en starkare förstoring gäller det att vara uppmärksam, för då börjar det handla om skytte på långa skjutavstånd med sämre skymningsegenskaper.

Utgå gärna från den traditionella 3–12×56, men var särskilt uppmärksam på ljuspunktens klarhet; den får inte bli för klar vid lägre förstoring.

Rekylen

Vid jakt på små rovdjur utgör rekylen en negativ faktor, särskilt i mörker. Nu menar jag inte själva sparken i axeln utan det att målet försvinner ur sikte. I värsta fall viftar geväret till så att synkontakten med viltet blir bruten. Skytten går då miste om att se viltets reaktion.

Med en mild rekyl går det att följa viltet före, vid och efter skottet. Vid vaktjakt kan du dämpa rekylen med en ljuddämpare, som ju dessutom är ett måste. I mörker dämpar ljuddämparen också den förblindande mynningsflamman.

Eftersom rekylen är en kombination av gevärets vikt, kulans vikt, krutladdningen, gevärets ergonomi och ljuddämpningen så har vi en ungefärlig tumregel som säger att den totala vikten för ett vaktjaktsgevär ska överskrida fyra kilogram, kulvikten ligga under fem gram och geväret ska ha en ljuddämpare.

Tillgången på patroner

Urvalet patroner för gevär som är lämpliga för små rovdjur är ganska begränsat. För en jägare som laddar med fabrikspatroner står valet i praktiken mellan kalibrerna .222 Remington, .223 Remington och .243 Winchester, eftersom bara de har en kontinuerlig tillgång på varmintpatroner som passar för små rovdjur. Bland de älgtillåtna kalibrerna är det bara 6.5 Creedmoor som är någorlunda lämplig för jakt på små rovdjur, men det är ont om lämpliga lätta kulalternativ.

Rekylen för den välkända kalibern .308 Winchester är onödigt kraftig, vilket innebär att den inte är ett förnuftigt val för små rovdjur. Den kantantända patronen .17 HMR befinner sig i en gråzon om den kan rekommenderas eller inte. Skyttet kräver särskild omsorg, men den är ändå inte den mest lättskjutna, i synnerhet inte för mårdhundar med ett tjockt fettlager. Därför passar den bättre för skickliga rovdjursjägare än för nybörjare.

.223 Remington är ohotad etta när det gäller patrontillgången. Den är världens populäraste centralantända gevärspatron. Populariteten syns också hos oss i tillgången på patroner och skytten kan välja mellan ett flertal patroner och typer av varmintkulor.

Tillgången på de för oss finländare välkända kalibrerna .222 Remington och .243 Winchester är inte jämnt fördelad över landet. Dessutom lutar patronutbudet åt fågelhållet, och beträffande .243 Winchester också åt hjortjaktshållet. Letandet efter den bästa möjliga patronen i de här kalibrerna brukar vara besvärligt, i synnerhet om geväret inte träffar exakt med någon av patronerna som finns.

Känslan i skyttet och kulbanan

Ett bra gevär för små rovdjur är stabilt, passar skytten och är okänsligt för variationer i stödet. Det ska alltså vara lätt att skjuta bra! Ju lättare gevär och effektivare patron, desto vanligare blir det att träffpunkten rör sig när skytten varierar stödet. En patron med lätt rekyl och ett tungt gevär är däremot en bra kombination som ökar träffsäkerheten i varierande skottlägen.

Kulans flygbana påverkar också känslan i skyttet. Ju snabbare patron desto lättare är det att träffa på medellånga avstånd. Övre gränsen ligger då, beroende på patronen, på mellan 175 och 225 meter. Det här ska skytten tänka på även om han eller hon inte har för avsikt att skjuta på så långt håll. I synnerhet när snön ligger så är det vanligt att skyttar i skymning gör (till och med grova) felbedömningar av avstånd. Här kompenserar en flack kulbana!