Hjortdjurensframtid står viden brytpunkt
I skrivande stund pågår arbetet med att fastställa målen för hjortdjuren, och i april ska licensansökningarna lämnas in. Jag hoppas att alla nu har noterat att älgstammen i vårt land är nere på en bottennotering. I fjol fastställde de regionala viltråden sina nya mål för älgen och på sina håll gjorde man smärre justeringar för att öka på älgarna. Vårens process är avgörande för att inte förvärra läget.
Under de senaste åren har vi också skurit ner på vitsvanshjortarna, och på många håll har bestånden faktiskt blivit mindre. Visserligen finns det fortfarande punktartade förtätningar där bestånden kan minskas, men för majoriteten av hjortjägarna gäller det nu att reglera beskattningen med eftertanke. Givetvis går det att ansöka om en större mängd jaktlicenser, men en stor del av dem är det ändå bäst att lägga i licensbanken för att längre fram, när läget i jaktmarkerna klarnar, plocka fram fler licenser om det skulle behövas.
artikeln fortsätter
Senast nu bör vi också räkna med de stora rovdjuren. Dessa slår en del av älg- och hjortstammen, eller åtminstone en del av kalvarna. Om det finns stora rovdjur i trakten ska beskattningen därför vara försiktigare.
Det handlar ju om de två främsta viltarterna här i landet. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun för att inte förlora älgen och hjorten utan vända utvecklingen uppåt. I så fall skulle jakten i sin nuvarande form bli hotad eftersom det är de här två hjortdjuren som håller jakthjulen i rullning i vårt land.
Det är också min förhoppning att jägarna ska vara medvetna om att en majoritet av finländarna gärna skulle äta mera vilt, men att utbudet i dagsläget inte räcker till. En ökad tillgång på viltkött vore ett utmärkt sätt att öka jaktens godtagbarhet! När vi funderar på hjortdjursbeskattningen vore det därför bra att också uppmärksamma den framtida tillgången på inhemskt vilt för konsumenterna.
