Genom kriser och svårigheter
Jaktvårdsföreningarnas 60-åriga färd har varit hedrande och inrymmer minst två hela generationer. Nationellt har vi byggt en välfärdsstat och lokalt har vi skapat verksamhetssätt där vi med frivilliga krafter sköter en stor del av viltförvaltningen som indirekt statsförvaltning. Vi kan vara stolta över allt som vi gemensamt har åstadkommit!
Under årens lopp har vi klarat av svårigheter och kriser, och nu går det trögt igen. Det blir allt svårare att hålla igång frivilligarbetet. Allt fler upplever besvikelse och till och med ilska. Det är svårt att hålla motivationen uppe när vi upplever att vi i dagsläget inte förmår sköta de stora rovdjuren och att det kan krävas ändringar på EU-nivå för att öppna låsningen. Och den vägen är oftast väldigt lång!
Detta är alltså läget där jv-föreningarna kämpar för att bevara och hålla igång verksamheten. Vi måste skapa en fortsättning på frivilligarbetet, inte minst för att kunna jobba vidare med de stora rovdjuren. Om insamlingen av observationer och den långa raden andra uppgifter som sköts av frivilliga börjar förfalla så fördystrar det framtiden för samtliga jaktvårdsföreningar och jägare.
Även om somliga ifrågasätter jaktens och viltförvaltningens berättigande så verkar vi ha den stora allmänhetens stöd. Enligt enkäten som gjordes i våras är det bara en liten del av finländarna som har en negativ inställning till jakten. Men vi måste fortsättningsvis kunna motivera vår verksamhet – ännu bättre än förut – också för dem som kritiserar oss.
Låt oss därför, trots bakslagen, stöda jv-föreningarna i deras viktiga arbete också under de kommande 60 åren. Någon annan väg till framtiden finns inte. Om vi kan sköta allt detta med bibehållet stöd från den stora allmänheten så kommer allmänheten att stöda oss i samtliga våra uppdrag – oavsett hur framtiden kommer att se ut!
