Blir det närapå totalförbud mot blyhagel?
Den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA har på uppdrag av EU-kommissionen gjort upp ett förslag om en begränsning i användningen av blyhagel i våtmarker. Syftet med begränsningen är att förhindra att blyet hamnar i kroppen på sjöfåglar som letar efter föda. Fåglar som sväljer blyhagel blir förgiftade och sjuka.
Den föreslagna begränsningen skulle förbjuda användningen av blyhagel i våtmarker enligt Ramsarkonventionens definition och i skyddszonerna kring våtmarkerna för att förhindra att haglen från ett skott som avfyras uppåt faller i våtmarken. Enligt förslaget skulle det också bli förbjudet att inneha blyhagelpatroner i våtmarker. Förbudet skulle inte bara gälla för jakt utan också för skjutbanor.
Som blyhagelpatroner skulle räknas patroner där haglen innehåller minst en procent bly eller någon blyförening. Begränsningen skulle träda i kraft i medlemsländerna efter en treårig övergångsperiod sedan tillägget i Reach-förordningen trätt i kraft.
Ramsarvåtmark eller riktig våtmark?
Säkerligen kan nästan alla hålla med om att det är befogat med ett förbud mot blyhagel i områden där haglen kan bli svalda av sjöfåglar. I vårt land har förbudet mot blyhagel vid sjöfågeljakt gällt sedan 1996. Förbudet har även gällt åkermark. De jaktbara gässen har räknats som sjöfåglar på samma sätt som de ”traditionella andfåglarna”. Förbudet gäller inte jakt på övrigt vilt i vattenområden. Vid tiden då förbudet trädde i kraft pågick en livlig debatt om vad som avsågs med förbudet som riksdagen klubbade igenom i stora salen. I dag kan vi anse att förbudet i det stora hela har blivit allmänt accepterat.
Ramsarkonventionens definition av våtmark är problematisk för Finland. Den omfattar förutom myrar, sumpskogar, strandmiljöer, svämmarker och våta gräsmarker även vattendrag, sjöar och grunda marina områden, både tillfälliga och bestående, och anlagda och naturliga där vattnet kan vara strömmande eller stående, sött, bräckt eller salt. Definitionen inkluderar också havsområden där djupet vid lågvatten inte överstiger sex meter.
Definitionen omfattar för torvmarkernas del ungefär en tredjedel av landets areal och i landets norra delar mer än hälften. På en stor del av torvmarkerna bedrivs det skogsbruk och där kan blyhagel inte hamna i kroppen på fåglar, liksom inte heller på torvmarker som klassas som tvinmark eller impediment.
Enligt förslaget skulle blyförbudet också gälla skyddszonerna kring torvmarker. Detta skulle göra arealmässigt små myrar, kärr och mossar flera gånger större. Om vi fastställer en skyddszon med en bredd på exempelvis 300 meter kring våtmarker så skulle en 50 meter bred ”pott” bli 650 meter bred. Som en tankeövning kan var och en av oss föreställa sig torvmarkerna i egna jaktmarker och konsekvenserna av förbudet. Förbudet mot innehav av blyhagel i ”våtmarker” skulle innebära att en jägare inte ens får ha blyhagelpatroner i ryggsäcken när han korsar ett sankt ställe!
Exceptionella förhållanden i Sverige och Finland
I Mellaneuropa gäller helt andra förhållanden för ”torvmarksvåtmarker” än i Finland och Sverige. Hos oss är andelen torvmarker stor och skogsindustrins virkesförbrukning är av enorm nationalekonomisk betydelse.
Stålhagelpatronerna är i flera avseenden det bästa alternativet till blyhagel. Med de övriga ersättande materialen kan vi hamna ur askan i elden. Med stål- och wolframhaglen är problemet det, att de är så hårda och dessutom blir det bekymmer för träförädlingen om sådana hamnar i bettet på en såg eller svarv. Koppar, zink och tenn är aningen giftiga medan vismut är dyrt och tillgången inte den bästa.
Inspire-direktivets definition vore lämpligare
I stället för Ramsarkonventionens problematiska definition av våtmarker skulle vi åtminstone här i Sverige och Finland i stället kunna använda de vattenområden som definieras i Inspire-direktivets hydrografiska geodatagrupp och som omfattar hela EU.
Då skulle begränsningarna gälla vattenområdena i inlandet och havsområdena vid kusten. Det skulle vara förbjudet att använda blyhagel när bytet eller skytten befinner sig inom det avgränsade området eller när bytet befinner sig omedelbart framför området. På det här viset skulle områdena där sjöfåglarna och vadarna äter och lever omfattas i sin helhet av begränsningarna. Samtidigt skulle blyhaglen fortsättningsvis vara tillåtna i skogsområden. Motiveringarna till begränsningen skulle vara begripliga och acceptabla, och vi skulle uppnå den skyddsverkan som eftersträvas.
Jari Pigg, Biträdande direktör, Finlands viltcentral
En kommentar: Forststyrelsen upphävde förbudet mot hårda hagel
I Forststyrelsens marker har det redan länge rått förbud mot stål- och volframhagel. Det här har varit en försiktighetsåtgärd för att förhindra att de här hårda metallerna följer med virket till sågar och fanerfabriker, där de kan ställa till med problem i produktionen. Erfarenheterna har dock visat att den här försiktighetsåtgärden i praktiken inte behövs. I våras beslöt Forststyrelsen därför att upphäva förbudet mot hårda hagel. Från och med i höst får ersättande hagel användas vid all jakt med hagelgevär i Forststyrelsens tillstånds- och arrendeområden. Användningen av blyhagel är fortsättningsvis och i enlighet med lagen tillåten vid annan jakt än på sjöfågel.
Antti Otsamo, Chef för hållbarr utveckling, Forststyrelsen Skogsbruk Ab
En kommentar: Stålhaglen olämpliga i skogen
Den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA:s planer på att utvidga förbudet mot blyhagel till skog på torvmark måste avstyras. En våtmarksdefinition i enlighet med Ramsarkonventionen fungerar inte i Finland. Här skulle det fungera klart bättre med en våtmarksdefinition enligt Inspire-direktivet.
Det är inte oproblematiskt att ersätta blyhaglen med exempelvis stålhagel. Hagel tillverkade av stål eller annan hårdmetall skulle leda till ekonomiska förluster för skogsbruket. På jakt händer det att hagel träffar träd och en del av haglen tränger in i veden, vilket förstör sågvirket. Den värdefullaste stocken, det vill säga den nedersta på trädet, löper den största risken.
Stockar som innehåller hagel av stål eller någon annan hårdmetall går inte att såga eller svarva. Även om ett enstaka hagel i regel inte fördärvar hela sågklingan så uppstår en skada. Sågarna vill inte ha hårda metaller i sina sågklingor. Med metalldetektorer sorteras därför stockar med stålhagel bort ur matningsprocessen.
Om vi ska sluta med blyhaglen så måste de ersättande metallerna vara mjukare än stål.
Timo Leskinen, fältledare, MTK-Skogslinjen Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter, MTK
Länkar för vidare läsning:
http://inspire.ec.europa.eu/theme/hy
https://inspire.ec.europa.eu/id/document/tg/hy
https://www.maanmittauslaitos.fi/kartat-ja-paikkatieto/paikkatietojen-yhteiskaytto/inspire
